Vilken tur då.....

...att när jag väl kom ur sängen imorsen...dock lite för sent, eller alldeles för sent....men vi hann som vanligt...Det blir att ställa väckarklockan så att man är tvungen att gå upp för att stänga av den och inte bara snooza hela tiden...Det såg ju riktigt bra ut utomhus..ingen snö..jippi....det är ju en bagatell attt ta sig till jobb ju.....mmm eller hur...han bara tänka tanken när jag öppna ytterdörren ut...ojdå..det ser halt ut..jodå....SVINHALT....jag fick rädda Felicia från ett par vurpor....mig själv...faktiskt, men helt otroligt så klara jag mig ståendes hela vägen till bilen...en guldstjärna till mig om jag själv får säga det....:) Väl ute i bilen så....all denna is minst en halv cm på hela bilen....*suck*....snacka om träning...:) det satt ju rätt hårt-...så hårt att det tog lite tid...felicia hon somna....:) Sen väl på jobb...så har man funderat sen middag om man ska köra hem....trottsallt..måste ju tänka på sig själv..men ja nä jag stanna....och det var kanske inte så lyckat......börja med att man tog små vägarna hem...

nä skoja där..men man skulle kunna tro det...det fanns ju inte några spår att följa.....det ska man ju vara glad för....
Men det blev bara värre och värre...man skulle vara glad för dom ställena man såg nått överhuvudtaget....

Sen börja snöblasket att frysa på....snart hemma iallafall....det tog ca en timme at tag sig till rätt adress..::)